Senaste inläggen

Av Rånjah Almlöf - 19 februari 2012 18:20

Blev ingen bloppis pga bloggplatsens dryga uppladdning av bilder, men allt finns på min facebook!

Kommer komma mycket mer kläder och finns fler bilder, bara att höra av sig om man vill se. Tar betalt via kontoöverföring eller i handen vid upphämtning endast. Är villig att byta kläder om du har något snyggt, men bara i få fall.

Priset som står inkluderar ej fraktkostnad, det hör jag av mig om när jag kollat den, men det ligger runt 15-50 spänn på alla kläder, bjuder på frakten om du budar högre än någon annan.

Om ni är intresserade av något är det bara att höra av sig i en kommentar eller mejla mig på ronjanatalinicolecampbell@hotmail.com

Länk till album med kläder: www.facebook.com/media/set/?set=a.300974876630828.71451.100001549539585&type=1

Av Rånjah Almlöf - 19 februari 2012 11:38

Japp! Drog faktiskt iväg på UKM på UNO igår, lite sent, men det får man leva med! Haha, hade dock ingen att åka med, tur att Jonas och Johan var där.

Kom iallafall iväg lite försent med tanke på att dem hade insläpp vid 12 och jag vaknade runt 2 :/

Sen gjorde vi inte så mycket mer än att kolla på film inne på bion, inte så kalasigt att inte känna någon där i princip. Usch, önskar att jag kände lite fler folk här, alla var så brutalt snygga ju, åh, fick så mycket inspiration! Känner ju igen några ansikten, men vågade inte hälsa på nån, hihi.

Förutom bio fanns det smyckestillverkning, t-shirt design, dans möjlighet och öppen scen nere i cafeét. fanns säkert mer men hann inte se mer!Jag gick iallafall på Show 3, men stack nästan direkt eftersom det blev allsång på "Hit Me Baby, One More Time", där gick liksom min gräns...

Sen var temat wild west, haha.

Det var hursomhelst väldigt kul och längtar till läns!


Har precis ätit frukost och funderar på att städa och sen rensa garderoben, kanske sälja allt? Är så himla trött på allt skit som hänger i garderoben och dammar :/

Av Rånjah Almlöf - 6 februari 2012 20:34

Vill börja med att säga att Elin inte har fixat sin dumma video än, men min ligger uppe på hennes blogg!

www.nattstad.se/alfredwtf

Sen så vill jag informera om att jag ska färga håret, ja trevligttrevligt. Avslöjar dock inte om hur det kommer bli men fett många kommer bli besvikna säkert, hata inte </3 Nej men iallafall, är så sjukt trött på att ha uttvättad orange/rosa, så jävla fult haha.

Sen mitt maintopic for the day. Dafuq is wrong with people? Nu menar jag inte alla, utan människor som har förhållanden men inte rör vid varandra, folk som säger en sak till en men beter sig som en annan, fattar ni? Visst, vissa är kanske inte sådana människor, men ärligt, om man säger att man älskar nån borde man ju iallafall visa några slags känslor för personen, right?

Eller folk som säger att dem tycker om dig men ignorerar dig i princip hela dagarna? Visst, alla kolla inte sin mobil var tredje sekund, men ett svar inom 20 min är väl inte för mycket att be om?

Åh, trött på folk helt enkelt. Det ska botas med att awesome folk antagligen kommer hit på sportlovet, happy days.

Jaja, ska prata med Elin om videon och skypa med al ghouti och broes.

Ha det bäst!

Av Rånjah Almlöf - 4 februari 2012 16:59

Tjenare.

Har vart i stan idag och handlat div. saker osv. Allt flyter på ganska bra nu och mår riktigt bra för en anledning jag inte ska nämna ;>

Tänkte bara skriva att jag och min söta Elin ska byta videor och påså sätt göra reklam för den andra senare ikväll eller imorgon. Jag har fått lite förfrågningar på om jag kan visa mitt rum och sånt så den videon kommer ligga på elins blogg och elins video med frågor kommer ligga härpå min blogg!

Länkar Elins blogg osv då, pusshej!

Av Rånjah Almlöf - 23 januari 2012 14:50

Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad



Sen den 19nde januari har jag spenderat sammanlagt 10 timmar på sjukhus, 4 timmar på bup, 1 halvtimma i skolan och en jävla massa tid hemma.
Anledningen till det är att jag inte är jag längre, eller jag kommer inte ihåg vem jag är. Jag söker ingen slags uppmärksamhet, medlidande etc. Orkar bara inte sitta och förklara och känna mig dum, enklare såhär. Dem kallar det iallafall   Retrograd Amnesi, hjärnan klarar inte av all stress och skit så den "stänger av".
Jag minns inte ett skit, kul, ellerhur?
Jag svimmade i skolan och sen när jag vaknade var allt ett svart hål, ett äckligt stort ingenting.
Men jag mår bra, ganska bra, realtivt bra, faktiskt, bara det att ingen förstår det.
Jag har inget att må dåligt över, förutom allt klagande och allt oroande. Folk vill ha Rånjah, inte mig.
Dem skickar mig hit och dit, upp och ner. Vänder och vrider på mig för att hitta felet. Dem ser det som något hemskt, men jag älskar det.
Jag har fått chansen att börja om, göra mindre misstag och ha ett bättre liv. Ser dem inte det?
Jag har hört och läst en del om "mig". Jag var i princip slutkörd och helt slut, förstår att det här hände. Tror inte det hade funnits någon mer utväg utan att jag hade slutat andas.
Det är lite lustigt ändå. Jag hittar inte där jag bor, i skolan, i lägenheten eller någon annanstans heller för den delen. Jag vet inte vilken klass jag går i, jag vet inte vilka mina vänner är. Eller jo, två vet jag. Ebba och Jonas.
Ebba är den vackraste jag någonsin sett, hon var även den första jag såg. Hon är det första jag kommer ihåg. Och Jonas som bor ändå borta i Stockholm, han har tagit bättre hand om mig än min egen mamma som är runt mig jämt.
Alltid är hon där och lägger sig i, "minns du?" är allt hon säger och frågar, som om hon har hakat upp sig, jävla papegoja.Jag är nog världsbäst på att säga "Nej" och "Jag vet inte", det är allt jag säger om dagarna i princip.
Men jag förstår att det är svårt att låta bli. Jag menar, jag är hennes enda barn och jag kommer inte ens ihåg henne.
Jag minns inte någon, men alla hoppas på att jag ändå ska veta vilka dem är och vad dem heter, och när jag inte gör det blir dem besvikna och sänker huvudet. Vad ska jag säga? "Förlåt för att jag inte vet vem du är, ska försöka komma ihåg det nästa gång hjärnan kortsluter."
Haha jo, det skulle vara fint. Jag älskar alla blickar jag får i korridoren, allt folk som tisslar och tasslar. "Kolla, där är hon utan minne, vilket psykfall". De är inte bara elever heller, utan lärare också.
Första dagen jag skulle ill skolan fick jag inte ens komma in. "Brist på resurser", ser jag ut att behöva någon elevstödjare? Jag är inte ett dugg mer vilsen än dem nya 7:orna, har dem också stödjare?
Men helt ärligt, jag vill faktiskt aldrig ha tillbaka alla minnen som alla tjatar om. Förut var jag så intrasslad i deppresioner och nedsättande tankar om mig själv, trots alla människor jag hade runt mig. Alla som lämnade snälla kommentarer, alla som brydde sig. Jag blev helt till mig när jag äntligen kom in på alla mina konton ochsåg alla medelanden och kommentarer.
Men nu mår jag bra och så ska det förbli så länge det går.


Ska prova en heldag i skolan imorn, kan gå hem när jag vill eftersom Annelie är hemma, rätt skönt. Wish me luck?

Av Rånjah Almlöf - 17 december 2011 00:54

Skulle igentligen fixat en video till det här, men så blev det inte...

Okejj, en del folk har frågat varför jag inte skrivit, vart social osv, osv.

Ska va helt brutalt ärlig. Jag lider av deppression. Vilket gör mig extremt trött, opepp, osocial och allmänt nere. Fick diagnosen av Barn- och Ungdomspsykiatriet, även kallat bup, när jag var 12.

Under senaste året har den blivit värre, pga mycket. Ska inte gå in på för mycket detaljer, men ja. Det är så det ligger till.

Och för att folk inte ska behöva fråga, nej, jag tar inte tabletter. Det skulle säkert hjälpa, men det är mitt val att inte ta några.

Det jag har gjort för att "slippa" att känna all ångest är att ligga hemma och tycka synd om mig själv, druckit och festat osv.

Inget har funkat förutom att omge mig med folk som älskar mig. Då snackar jag först och främst om min älskade, älskade Ebba. Hon är den bästa jag vet, hon är mitt allt. <3 Sen finns det andra självklart, men alla finns inte kvar på samma sätt som förut.

Sen så är ju den största anledningen till att jag mår såhär att någon som betydde och fortfarande betyder så himla mycket, inte längre älskar mig, man kan säga att det var det som utlöste hela "Tyck synd om dig själv och dränk dig i alkohol" tiden.

Självklart skyller jag ingenting på honom, allt jag vill är att han ska ha det bra, för det gör mig lycklig. Det är inte alltid lätt och jag saknar honom varje minut. Jag saknar honom så att det gör ont i hela kroppen. Jag älskar honom, verkligen älskar honom. Jag vet, jag är 14, man har inte funnit "äkta kärlek" då. Men jag tror att efter 8 månaders konstant saknad, gråt och tårar, då vet man att man verkligen älskar någon. Jag önskar honom allt det bästa, men vill ha honom hos mig så mycket.

Sen är det situationen med min mamma. Konstant krig. Orkar inte ens prata om det.

Ville bara få ur mig det, tyck vad ni vill, men det är så det är helt enkelt.

Av Rånjah Almlöf - 15 december 2011 20:13


               

Skapa flashcards